Var jag också en hemmasittare?

Jag gillade aldrig skolan varken som barn eller som tonåring.
Tvärtom tyckte jag verkligen att det var urtrist och jag skaffade mig snabbt ovanan att ta mig en sjukdag eller två, för att stå ut!

Skolan frågade aldrig varför jag var borta så ofta. När jag gick i högstadiet fattade nog alla att jag för det mesta inte var sjuk, och det hette att jag skolkade mycket. Ingen kallade mig för ”hemmasittare”.

Självklart kom jag efter i många ämnen, och självklart påverkades betygen. Utom vissa!

Jag var t ex språkintresserad och tyckte att både engelska och svenska var roliga och meningsfulla ämnen, och där fick jag fina betyg. Dock fick jag inte det högsta betyget, trots att jag borde ha haft det kan jag tycka, eftersom jag gick i skolan på den tiden då det var relativa betyg som gällde. Det fanns bara två i klassen som kunde få högsta betyg, och jag gissar att lärarna inte tyckte det var lönt att ge ett sånt till mig som slarvade med skolan så mycket i övrigt. Då skulle ju inte högsta betyg leda till något vettigt ändå, utan vara rent slöseri!

1984 gick jag ut nian och på den tiden var det lätt att få ett enklare jobb utan bra betyg, så jag valde att strunta i gymnasiet. Jag började jobba i en livsmedelsbutik där jag dels satt i kassan och dels ansvarade för tidningarna och en del kolonialvaror. Personalen var unga människor och jag trivdes jättebra, och fick uppskattning från både personal och kunder. Jag var glad, plikttrogen, noggrann och snabb i kassan. Trots mina dåliga betyg..!

Så småningom bytte jag jobb till hotell- och restuarangbranschen och sen bytte jag igen till att jobba i två olika klädbutiker i några år.

När jag var 27 år hade jag hunnit gifta mig och skaffa två barn, och det var dags att börja jobba igen efter föräldraledigheten. Då kände jag plötsligt att det inte var särskilt lockande med butiker eller restaurang där det innebär mycket kvälls- och helgjobb.
DÅ kom den där motivationen till att plugga på riktigt! En viktig faktor var säkert också att jag nu var äldre och att min hjärna var ganska färdigutvecklad. För det vet vi ju nu, att barns hjärnor är långt ifrån mogna, och inte tonårshjärnan heller. Man är ju inte riktigt klok förrän i 25-årsåldern, som min man brukar säga..

Så jag satte mig helt enkelt i skolbänken igen. Det blev komvux, och jag läste hela gymnasiet på ca 2 år. Nu fick jag plötsligt kanonbetyg! Vid det laget hade man bytt betygssystem och istället för 1, 2, 3, 4 och 5 var det G, VG och MVG som gällde. Jag gick ut gymnasiet med MVG i nästan alla ämnen och något enstaka VG. Till och med matten gick bra! MVG i A-kursen, MVG i B-kursen och VG i C-kursen. Det här hade jag aldrig kunnat tro när jag gick i grundskolan, och om man skulle fråga mina gamla klasskompisar så kan jag lova att ingen annan heller trodde det om mig..

Så vad var det som hände?
Jo, jag tyckte som barn att skolan var meningslös och hittade inte någon vidare motivation till att gå dit. Jag orkade helt enkelt inte sitta där och lyssna, läsa och skriva varje dag, när det var så ofantligt trist och meningslöst. Det var som sagt bara språken som verkligen motiverade mig.
När jag sedan i vuxen ålder började plugga så var det ju JAG som valde det. Det var jag som valde kurser och satte ihop mitt eget schema utefter allt som fanns att välja på.
T ex så sköt jag upp matten så länge jag kunde, eftersom jag var störtsäker på att jag inte skulle klara den. Till sist tog jag ändå matte också eftersom det övriga började bli klart, och jag ville ju ha en komplett utbildning för att kunna söka vidare till universitetet.

Så då tog JAG beslutet att göra det. Jag gjorde det för min egen skull, inte för att jag var tvungen. Om jag hade velat hade jag ju kunnat jobba i butik hela livet istället. Och absolut inget fel i det! Det finns massor med människor som jobbar i butiker eller andra serviceyrken hela livet. Och faktum är att det var rätt roligt. Men nu ville jag göra något annat, och då gjorde jag det! Tillsammans med mognaden så klarade jag det galant, det var till och med kul.

Jag tror, utan att veta säkert, att väldigt många av alla de barn och ungdomar som inte klarar att gå i skolan idag, som inte mår bra, som behöver massor av extra stöd osv, ofta är omotiverade, omogna, understimulerade osv. De tycker inte att det är inte roligt att gå i skolan. Det är tröttsamt. Barnen ser ingen större poäng med det hela. Då BLIR det svårt!
Det går liksom inte riktigt om man inte vill. För att sitta stilla och försöka koncentrera sig hela dagarna på något man inte är det minsta intresserad av, det är jättesvårt för alla människor, vuxna som barn. Många klarar det, absolut. Men jag tror att de ser någon annan mening med skolan, för egen del.

Många barn blir motiverade av att de vill visa sig duktiga inför läraren eller inför sina föräldrar, många motiveras av att man vill vara med sina kompisar och göra samma som de gör, man vill passa in. Drivkraften ligger nog inte så ofta i att man absolut vill lära sig de specifika skolämnena, utan det handlar om allt runtomkring. Man vill ha det sammanhang som skolan kan ge, träffa sina vänner och känna att man är duktig. Har man då haft turen att inte ha en NPF-diagnos som försvårar för en så räcker nog den egna sociala motivationen för att gå i skolan, och därmed få det där sammanhanget.
Då funkar det! Men hur mycket lär man sig egentligen? Hur mycket kommer man ihåg i efterhand?

Men sen finns det också många barn som inte ens mår bra av själva sammanhanget! Barn som ser sammanhanget som det svåraste av allt! Om man då tänker att dessa barn tycker att skolämnena känns meningslösa, och dessutom mår dåligt av själva sammanhanget.. Då är det inte så svårt att förstå att de blir så kallade hemmasittare.

Det finns också många barn som ger blanka sjutton i att passa in, som inte har något behov av att behaga någon lärare, att vara duktig osv. Barn som går sin egen väg och har en otroligt stark integritet, som inte låter sig styras av någon annan. Som kanske klarar sammanhanget men som inte tycker att det är så viktigt..

Människor är så olika! Barn är så olika! För mig är det så otroligt tydligt att vi måste ha olika möjligheter att skaffa oss de kunskaper vi vill ha och behöver. Olika former av skolor, olika inlärningssätt och olika upplägg. Alla borde inte behöva börja skolan vid 6 års ålder tycker jag, Alla borde inte behöva gå ut nian vid 16. Alla måste inte kunna precis samma saker, utan alla som vill borde få chansen att specialisera sig på sina intressen redan i tidig ålder.

Min son har knappt gått i skolan alls efter årskurs 4. Ändå har han en bred allmänbildning och mängder av djupa kunskaper. Hans engelska är helt flytande trots att han dömdes ut i fyran i just engelskan. Han skulle aldrig kunna lära sig engelska trodde specialpedagogen, och hon tyckte att han istället skulle öva svenskaläsning och skrivning på engelskalektionerna.. Idag kan han mer engelska än någon i familjen! Det är nog egentligen bara matten som han fortfarande inte har riktig kläm på, men den kan han ta när han känner sig redo, precis som jag gjorde! Om han behöver den alltså.

Alla ska självklart ha RÄTTEN till att få den utbildning, stimulans och utveckling som de behöver och mår bra av. Men det borde inte vara ett krav, en skolplikt, att alla barn i Sverige ska gå i grundskolan i 10 år, läsa exakt samma ämnen som alla andra, bedömas och kontrolleras till den grad att barn och unga mår så dåligt som många gör idag.

Barn dör inte för att de inte går i skolan! Men alldeles för många barn dör faktiskt varje år pga dåligt mående, och där vet vi att skolan ofta har blivit ett stort misslyckande! För att inte tala om kriminaliteten bland unga som misslyckas.
Barn känner sig värdelösa, för att de inte klarar av det skolsystem som vi kräver att de ska inrätta sig i. Det är vad jag tror!

Vad tror du? Vad kan vi göra åt det? Berätta gärna vad du tycker! Använd gärna kontaktformuläret i menyn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: