Så liten, så trygg och fortfarande fri.

Semester på Gotland 2007.

Vi bodde på Kneippbyns stora campingområde med stugor, husvagnar och husbilar. Det var helt fullbokat och mycket folk överallt.
Vår ”villavagn” hade utsikt mot vattnet och från vår lilla altan hade vi första parkett för att se solen gå ner i havet varje kväll.

Vi gick på ”Sommarland” flera gånger under våra två veckor på Gotland. Där var fullt av skrattande barn och ibland något gråtande barn. Det var bullrande karuseller, tutande små tåg, Villa Villerkulla, Pippi-teater och sockervaddskladd.
Som på alla nöjesfält var det många höga ljud, långa köer och många människor.

Vi var självklart också på ”Vattenland” några gånger. Dånet från vattenrutchkanorna och alla badande barn och föräldrar gav mig huvudvärk ganska fort. Men barnen badade och lekte. Storebror åkte med de yngre i rutchkanorna. Det var gassande sol, kladdig solkräm, kallt i vattnet. Vi fick så länge i kö för att köpa hamburgare och glass bland allt folk.

Vi åkte på utflykt till Vikingabyn. Det var varmt. Stora sonen fick prova en ringbrynja, den yngre sonen fick prova en hjälm och ett svärd. Vi gjorde smycken på vikingavis och smakade på nybakat bröd från den öppna elden.

Eftersom vi hade egen bil med oss åkte vi runt hela Gotland och Fårö. Vi åt på nya ställen varje dag och badade vid olika stränder. Ute på Fårö klev vi runt bland raukar och vi letade upp myrlejon på Ulla Hau. Riktiga äventyr för både barn och föräldrar.

Och så förstås Visby! Kneippbyn ligger ju nära Visby så varje dag åkte vi in till den gamla delen innanför ringmuren och gick långa promenader bland kullersten och ruiner. Vi fikade och åt glass i folkvimlet nere i hamnen. Tittade på alla båtar och människor. Vi åt på restaurang och gick länge inne på leksaksaffären.

Vi var på Gotlands museum med Fornsalen. Tittade på bildstenar, runstenar, silverskatter, och vi köpte souvernirer i shopen.

Vi åkte det lilla tåget från Österport och fick höra den spännande historien om Gotland och om när Valdemar Atterdag invaderade ön år 1361. Sonen fick en viss aversion mot Danmark som höll i sig ett tag..

Det var mitt i juli och massor av folk. Långa köer. Ofta lång väntan. Men det var aldrig några problem. Barnen stortrivdes och njöt i fulla drag i två veckor. Vi åkte dit igen, och igen och igen. Gotland och Visby blev betydelsefullt för oss under några år, och inte minst för yngsta sonen som var intresserad av historia redan som liten. Han älskade den här medeltidsmiljön.

Såhär var det i princip alltid när sonen var liten. När han kände sig trygg och fri.
Han var alltid glad och nyfiken, positiv till det mesta, orädd, åt all sorts mat, hade gott självförtroende och god självkänsla. Trygg. Sög i sig av kunskap överallt, och han hade ett minne som en häst. Lärde sig saker hela tiden.

Hemma i vardagen var det inte alltid lika spännande, men förskolan där han gick var otroligt bra och barnen trivdes. Personalen fick alla oss föräldrar att känna oss trygga. De behandlade varje barn som den viktigaste ungen i världen. Alla var sedda, alla mådde bra, både barn och föräldrar. En väldigt populär förskola med supergott rykte, med all rätta! Jag är så galet tacksam för att vi fick ha våra barn på den förskolan!

Sen började grundskolan hösten 2009. Sonen såg fram emot det, även om det förstås var lite läskigt. Men det skulle ju bli roligt att få lära sig en massa, för det är ju därför man ska gå i skolan. Det visste han ju.
Själv hade jag lite ångest på skolgården första dagen. Vi stod vid skolans flaggstång och lyssnade på rektorn som hälsade alla välkomna. Jag hade haft två barn i den här skolan förut. Det hade funkat bra. De gick nu på högstadiet och gymnasiet. Jag mindes min egen skolgång.
Jag kände mig obekväm då jag visste att sonen som nu skulle börja förskoleklass antagligen skulle ha svårt för att bli toppstyrd. Jag visste att han älskade kunskap, men jag visste också att allt skulle hänga på hur han blev bemött och hur flexibla personalen skulle vara. Skulle de förstå hur lätt det skulle vara att krossa honom?

Det var stränga regler redan från första veckan. Stora barngrupper. Personal som lät arga när de ropade till barnen på skolgården. ”Nej, där får ni inte vara!” ”Det är ABSOLUT förbjudet att leka med pinnarna som svärd!” ”Skynda på nu! Dags att stå på led!”

Och dessa långa ”lektioner” då man skulle sitta vid sin bänk i klassrummet. Skriva sitt namn, skriva bokstäver, samma bokstav om och om igen. Så tråkigt, så meningslöst.
Alla skulle göra samma saker. Man fick inte välja. Bara några veckor in på höstterminen började klassen med temat ”Vinterfåglar”. En dag skulle alla rita och färglägga en fågel. En bestämd fågel, som fröken hade bestämt. En talgoxe skulle det vara.
Men sonen hade lärt sig om vinterfåglar redan på förskolan och han var väldigt fascinerad av domherren. Så han satte entusiastiskt igång och målade en domherre, en hane med stort rött bröst, som han stolt visade sin fröken.
Men fröken hade ju sagt att alla skulle måla en talgoxe, och det var då han fick sin första utskällning i livet. ”Nu är det faktiskt DET HÄR vi gör!” sa fröken.

Han blev tyst. Visste inte vad han skulle svara. Ingen hade blivit arg förut för att han tagit egna initiativ och målat så fint. När jag hämtade honom var han tystare än vanligt. Sa inte mycket. Det var fröken som berättade för mig att sonen struntat i att lyssna. Fröken var irriterad på en 6-åring som var glad, vänlig, kunskapshungrig, lugn och snäll. För att han målat en domherre istället för en talgoxe.

Efter den dagen började han räkna alla veckobreven som barnen fick klistra in i en liten skrivbok varje fredag. Han hade hört att när boken var full av veckobrev, då skulle det bli sommarlov. Snart började sonen få svårt att sova på söndagskvällarna. Ingen av oss förstod då hur illa det skulle bli framöver, och att det skulle dröja 10 år innan den alltmer stegrande ångesten började avta. För att skolpliken äntligen var slut.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: