Känsloladdad föreläsning på Hemmasittarkvällen.

Idag bubblar många känslor inom mig, både som mamma och som människa överlag. Idag har jag mycket att vara glad, stolt och tacksam över.

Igår kväll var det ”Hemmasittarkväll” på Teater Tre i Stockholm, i regi av Tankesmedjan Tillit! Ordet ”hemmasittare” är vi ju många som ogillar starkt, eftersom vi vet att det inte handlar om att sitta hemma och hänga av lathet. Det handlar inte nödvändigtvis ens om att vara hemma rent bokstavligt, även om det ofta är fallet.
Nej, det handlar om att skolan och det skolsystem som vi fortfarande har i Sverige är gammalt, omodernt och helt förlegat, och det har inte längre förmågan att ge det som fler och fler integritetshjältar till barn kräver och behöver i vår tid!
Men ”hemmasittare” är det ord som används mest i dessa sammanhang, och alla känner igen det.

Kvällen igår började med en föreläsning med proffsiga Rebecka Koritz. Hon berättade om sin resa genom skoltiden i Sverige, utbildningen till lärare för att hon ville göra skillnad, flytten till Mexico där hon bildade familj och valde att starta 3 skolor utanför det mexikanska skolsystemet. Barnen i hennes skolor har fått jobba med fritt och självstyrt lärande. Rebecka är idag främst utbildare av lärare och föräldrar inom detta växande område, både i Latinamerika och i Europa. Hon förklarade den gigantiska skillnaden som blir mellan barn som varit fria att styra sig själva, och barn som gått i vanlig skola. Skillnaden i kreativitet, mod, självkänsla, problemlösningsförmåga, empati osv.
Jag tror inte att någon var oberörd av hennes starka berättelse. Jag har träffat Rebecka förut, och bland annat gått ett par av hennes kurser, men jag hade aldrig tidigare sett henne in action som föreläsare på en scen. Wow!


Föreläsningen följdes av ett panelsamtal och sist var det lite allmänt mingel och nätverkande.

Jag var inbjuden att sitta med i panelen tillsammans med ett par andra föräldrar med liknande erfarenheter. Vi har alla barn som slutat gå till skolan, och som idag mår så mycket bättre.
Vi berättade om våra erfarenheter, människor i publiken ställde frågor osv. Timmen vi hade på oss fullkomligt flög iväg och jag tror nästan att vi hade kunnat sitta där fortfarande och bara prata, berätta, dela med oss. Detta är ett viktigt samtalsämne som liksom aldrig tar slut, och dessa oroliga, ledsna, frustrerade och helt utmattade föräldrar som satt i publiken har ett i princip omättligt behov av att få spegla sig i andra som redan gjort samma resa som de går igenom just i detta nu. De behöver få stödet, förståelsen, hoppet. För det är inte precis vad samhället bidrar med i deras situation, det vet alla vi som varit där.

Men det satt inte bara föräldrar i publiken. Där fanns åtminstone en nyutbildad lärare, en äldre f d lärare, en mycket engagerad specialpedagog, en juridikstudent och en journalist.
Det satt också ett par barn i yngre tonåren i publiken, och bland annat dessa pratade jag med efteråt. Det gjorde otroligt ont i hjärtat att höra dem berätta om deras upplevelser av svek från skolan. Och det var både fint och oerhört sorgligt att höra en tonårstjej säga ”Jag vill typ inte gå härifrån!”

Det gemensamma intresset i lokalen var skolans funktion, dess dysfunktion, dess (dolda) agenda, men framförallt hur vi skulle kunna göra istället! Hur skulle skolan kunna se ut? Vilka andra möjligheter skulle kunna fungera, förutom en vanlig skola? Skulle man kunna ha olika alternativ? Vad skulle hända om man tog bort skolplikten? Osv..
En lärare var oerhört frustrerad över att detta reflekterande och denna kunskap inte finns eller delas ut i lärarutbildningen, och han önskade att vi skulle kunna ordna något liknande på lärarhögskolan.

Ja, det finns hur mycket som helst att göra inom det här området, och en sak är i alla fall säker. Det var inte sista gången Tillit ordnade ett event, och det var inte sista gången Den förbannade mamman gjorde sin röst hörd heller.

På återseende!

2 reaktioner till “Känsloladdad föreläsning på Hemmasittarkvällen.

  1. Låter superintressant! Synd att jag missade det men så glad att jag gick helgens kurs. Jättekul att träffa dig, Rebecka och alla kämpande föräldrar. Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: